mallansmemoarer

Har inte riktigt varit människa förrän nu efter vår natt i Åtvidaberg då vi sa hej då till David och Jakob som numera befinner sig i London. Kvällen och natten var i klass för sig och går inte riktigt att återberätta, man var tvungen att uppleva det kan vi väl säga. De t var en speciell natt och jag kommer aldrig glömma hur himlen såg ut den kvällen. Jag förälskade mig i himlen och i Emmas hus, avslutningsvis vill jag bara säga att det var en bunt riktigt fina människor som intog huset med alla skrymslen den kvällen.

Emma och Karro får jag tacka för dessa bilder ( Även om jag snott utan att fråga)