mallansmemoarer

Är helt lyrisk efter den här dagen och allt jag hunnit med. Började med att jag skaffade linser vilket var världens befrielse (även om min mamma inte förstår hur skönt det är utan bara är rädd för att peta i ögon). Med en helt ny syn på världen mötte jag sedan upp Pontus för flera timmars prat som avslutades med en springtur i regnet. Det avlöstes med en bussresa och en pratstund med en gammal vän för att sedan avsluta dagen med en romenad och cykeltur med en ännu äldre vän, Therese.

Är det ett bekräftelsebehov jag har när jag måste skriva ner om hela min dag? Eller så är jag fortfarande pågång och speedad. Nu ska jag ta djupa andetag och somna, morgondagen ska fortsätta i samma takt som denna.