mallansmemoarer

Snart ett år sedan ett gäng mer eller mindre främlingar satte sig på ett plan och flög till Rom. Snart ett år sedan jag skrek "Jag bor med Linnéa" fast att jag inte kände henne. Snart ett år sedan jag kom in på hotellrummet, slängde upp fönstret, hängde mig ut och skrek ner mot gatan "Ciao Roma!".

Rom var minnen för livet och vänner för livet. Träffade några av dessa vänner igår och bestämde att vi ska göra en likadan resa runt samma datum. En tripp till Rom igen, då får jag lite försmak inför vad som väntar till våren också.

Älskar bilden, älskar kvällen, hatar personen som kastade sig in i bilden