mallansmemoarer

Alla mina dagar känns numera som gråa söndagar utan någon direkt mening. Like sundays without sun, just days

Men det är någonting ikväll som får mig att tro att vi kan gå genom eld.

Tanken var att slänga upp lite bilder och sen sätta en punkt och börja om igen. Men jag sätter en punkt här och nu.

•

Och nu börjar vi om

Lite lätt oinspirerad sitter jag här och ska försöka ta tag i mig själv. Tanken är att jag ska piffa till mig och infinna mig på en uteservering ikväll. Ska bli riktigt trevligt dock orkar jag knappt klä på mig eller fixa håret så det får bli som det blir, inget piff. Har även påbörjat nedräkningen inför jobbet med blandade känslor.

ps. Jag saknar min syster

Lite bilder från veckorna och dagarna som gått

Jag hör av mig .

Förmodligen varmaste dagen det här året och min hals gör ont och jag har jobbig hosta. KUL

Min bror äger en vuvuzela. JA en sån där som de blåser med på fotbolls vm. Dock har min bror missat att fotbolls vm spelas i Sydafrika och inte i vårt vardagsrum. Tror det är dags för systrarna att gå samman och göra uppror. Vi måste också gå ihop och spöa honom i badminton. Efter fem förluster kände jag att det var hopplöst även om jag ledde några av matcherna länge. Finns inget som svider lika mycket som en badminton förlust mot min bror, tänk fem förluster på rad och föreställ er nu mitt humör...

jäveln

Är det inte underbart att bara sitta ute med skön musik i öronen, vattenmelon i munnen och en klarblå himmel ovanför huvudet? Jo, underbart är vad det är.

Glöm det jag skrev, bröllopet var underbart. Tårarna var ett faktum under Daniels tal, herre. Kärlek är så fint.

Har nog inte berättat att jag lagar mat åt 75 personer varje dag, eller personer och personer de är små barn. Så små personer kan vi säga! Små personer som vill ha saft och behöver is i pannan när de slår i huvudet eller bomull i näsan när de får näsblod. När det händer, då är jag där och tröstar och plåstrar om lite, så pratar vi lite om livet jag och barnen. Soligt är det också varje dag, så det är faktiskt riktigt bra.

Barn är så himla fina med sina tankar och funderingar. Fast det skär i hjärtat när de är ledsna, antingen för att de saknar en morfar, har ont eller för att de tycker att de är dåliga på fotboll. Men då finns det alltid saft. Saft är bra.

Har precis druckit upp en kopp te i hopp om att det ska hjälpa mig med min röst, för om den lät lite halvkrasslig igår är det ingenting mot idag. Så nu ska jag slänga ihop håret till en fläta och sätta på lite bra musik att somna till för att förhoppningsvis vakna lite piggare imorgon. För imorgon fortsätter veckan som består av barn, barn, ungar och återigen barn.

Nu är det Anna Nalick som gäller igen, så det är vad jag lyssnar på just nu, här ikväll. Delar med mig av något som kan vara världens bästa textrader ( lite utklippt och inklippt). Resten delar jag med min dagbok, vi ska inte bli allt för intima här mina vänner.

Lyckan var lika påtaglig som förkylningen är nu