mallansmemoarer

Jag har tjuvat lite med bloggandet. Sa att jag inte skulle blogga men gjorde det ändå. Känns som jag lurar folk att sluta läsa så att jag kan skriva för mig själv. Imorgon ska jag lägga upp ett bildspel från 2010, här och nu ska jag bara sammanfatta året kort. För mig själv och för någon där ute om det fortfarande är någon här.

Kommer aldrig någonsin glömma det här året och allt som hände. Året då jag dansade bal och tog studenten. Herregud, jag slutade skolan i år och började jobba en del istället. När jag inte jobbade så har det varit filmkvällar, utgångar, filmkvällar, utgångar, filmkvällar, utgångar. Jag åkte till Milano och under tiden jag var där flyttade min bästa vän till London.

År 2010 lärde jag känna nya människor och bekanta blev nära vänner. År 2010 skrattade jag tills tårarna rann och magen krampade. År 2010 grät jag tills jag inte fick någon luft och ramlade ihop. År 2010 såg jag människor i min närhet må sämre än någonsin. År 2010 stod jag bredvid när människor gav sig ut i världen i jakt på sina drömmar. år 2010 var ett känslosamt år fyllt av förändringar. Jag gillade det här året lika mycket som jag hatade det. Vänner och familj tack för det här året. Gott nytt år!

Måste skriva av mig. Vill åka mer än någonsin nu. nu. nu. nu. Längtar något enormt. Bryr mig inte ens om jag kommer dit och vantrivs och gråter för att jag vill hem, jag längtar till det också om det skulle hända. 80 dagar kvar tills jag flyger. Förhoppningsvis bara 9 veckors jobb kvar. Har jag sagt att jag längtar till Milano?!

Jag tänker logga ut och inte blogga mer just nu. Kanske börjar skriva lite när jag ger mig ut i världen i början av nästa år. Tack för mig så länge.

Bra dag. Ska tävla lite mot mig själv som vanligt och börja den här dagen med en promenad. Sen in mot stan för att träffa några av mina italianos och framför allt Maja som snart åker! Man kan inget annat än tycka om Maja, hon är så himla ärlig och rolig. Verkligen glad att jag fått lära känna henne.

Sen åker jag vidare mot jobbet och avslutar kvällen hos Karro. Det gäller att planera.

Vaknade med sidbena i förrgår så nu har jag skippat mittbena i två dagar. Så himla galet. Ungefär i stil med att jag lyckades byta klöver-mjölks-pall-jäveln på jobbet idag. Lika lång som mig är den och med 52627388 st 1,5 liters mjölk på körde jag in i ett litet utrymme med en handtruck. Jag som inte ens kan hantera en truck, kände mig så himla nöjd efter det att jag kunde tacka för mig. Grymt. Ungefär lika grym som stridspiloten i det här planet var jag.